En kille kommer fram till mig.. tittar på min lunch och säger… ska DU äta allt det där..

 

Min första tanke var.. och det var också det jag svarade…  ehhhh… jaaaaa… det ska jag… sen .. lyckades jag samla mig och klämma till med ett… eller vad menar du?  … Varpå han fortsätter med .. mycket mat för en liten tjej.. och jag … bara tog min tallrik med grönsaker och min linssoppa och gick. Men seriöst. Det jag först önskade att jag sagt var.. Ja.. Jag har idag fram tills nu gått 45min, haft två yogaklasser, gått 45min och styrketränat i nästan 1,5 timmar innan min lunch. TROR NOG min kropp BEHÖVER påfyllning inför eftermiddagens löpklient och lite annan coaching.. På min tallrik stora mängder grönsaker och i soppskålen linssoppa med kycklingbitar. Bra bränsle som både ger mättnadskänlsa, är mycket “tugg”, inte varken toksvänger blodsockret snabbt uppåt och som också hålls på en kämn nivå länge. Går inte in mer på kostdetaljer just nu. Just nu, mer “igång på” att ge sig rätten att bara knata fram till en bekant och kommentera matmängd…. jag KUNDE också ha sagt… “…och jag antar att det är du som ska äta den där kaloribomben som ligger på din tallrik efter att ha suttit stilla hela dagen (vet vad han jobbar med och att han inte tränar så mycket…) men. För dig som liksom jag tränar mycket, så vet du hur “kort i tanken man kan bli” när man tömt sina depåer efter ett träningspass och hur lätt det blir en “arg stina av en hungrig stina” … Det är inte för intet som uttrycket HANGRY finns.. “Hungry+Angry” . .. så istället för att försöka förklara att jag tränat hårt och varit i rörelse hela förmiddagen, ätit frukost 6 timmar tidigare och att jag var jätte jättehungrig. Men. Jag valde att ta min mat och sätta mig ner och äta.. Sen liksom kom det över mig.. den där frustrationen  … Först. Känslan av att vilja förklara min portionstorlek av sallad och linssoppa. Sedan in irritation över att känna att jag vill förklara mig. Vad vet han om vad jag behöver och vad har han, en utomstående, med min mat, på min tallrik att göra?

Vad ger “folk” rätt att kommentera att man äter så nyttigt, så mycket och är så noga med vad det är “man” stoppar i sig? Hur kan det vara, ehhh,,, provocerande? Ja jag äter mycket. Inte så konstigt, Jag tränar mycket och är i rörelse hela dagarna. Jag älskar att träna och jag tycker om  MAT! Tur det. Jag behöver bra näringsrik mat för att orka träna och tänka, för att inte bli sjuk och för att orka vara alert även för de personer jag tränar. Jag (Vi alla) behöver bra mat för att fungera på bästa sätt, både kroppsligt, känslomässigt och mentalt. Inget konstigt – egentligen. Det konstiga är att det är konstigt! Det är ett rätt tydligt fenomen. Det är lätt att vid en middag eller fika med vänner öppet ifrågasätta den vid bordet
“.. du som tränar så mycket …  och så bla bla bla…”  Att kommentera någon som inte väljer att inte ta en kaka, ett glas vin, en efterrätt eller välja bort något.. men ve och fasa om det skulle kommenteras åt motsatt håll… tänk dig tystnaden om man under en middag med vänner skulle säga.. “men seriöst… ska du verkligen äta/dricka det där, är det verkligen bra för dig?”..

Det är ingen som ifrågasätter någon som är noggrann med att fylla bilen med rätt bränsle. Har man en snabb sportbil (låt mig för en stund låtsas att jag är en snabb sportbil ok.. …) tankar man hm.. kanske 98oktanigt = “rallybilsbränsle” .. ok erkänner USEL på sportbilsbränsle.. !!. Har man en dieselbil, tankar man. Diesel och har man en gammal folkvagn, så kanske man låter bli att tanka och hoppas att skiten ska skära så man får köpa en ny bil. Jag har bara en kropp och vill ha den skadefri, stark, full av energi. Inte bara idag utan även nästa dag, vecka, månad och åren som kommer. Detta KAN jag påverka. Och jag vill det! Jag väljer ofta att laga mat hemma. Det är väldigt mycket enklare att se till att det blir rätt bränsle i kroppen om man är med i produktionen och har minsta möjliga hel/halvfabrikat.  Dessutom tycker jag att det är skoj och mysigt att laga mat. Gärna grytor, långkok. Sådana där som får stå och puttra en hel dag, samtidigt som jag kan hitta på annat. Träna, hänga med familj och vänner.. eller bara vara. Det funkar. För mig. Men jag äter också ofta ute och är, jag vet, ganska “besvärlig” med vad jag inte vill ha och vad jag vill ha.. Tar gärna den “pucken” för det är min kropp och jag vet vad den behöver. Jag vill vara tydlig med att det ena inte utesluter det andra. Man får äta det man vill och träna det man vill. Jag också! Jag dömer ingens livsstilsval. Jag bara reagerar på att det haglar kommentarer om att vara nyttig. Jag arbetar med träning och hälsa, och jag har slitit hårt för att utbilda mig inom detta område som jag brinner för. Jag vet hur mycket jag behöver och ser till att få det, både avseende träning, kost och sömn. Detta är mitt val. Ett livsval jag är nöjd med och stolt över. Och gissa vad. För mig personligen, är det ingen uppoffring att äta “näringsrik (nyttig) mat”, att gå och träna och att se till att få mina 8 timmars sömn. Det är enkelt för jag älskar att träna, jag tycker OM den mat jag lagar och äter och jag gillar att sova:) … Vill du, ta hjälp av mig och- eller inspireras av mig. Kul! Hör av dig. Vill du inte.

Helt ok! Jag lovar, jag kommer inte att kommentera varken din mat, hur mycket du tränat/inte tränat eller vad du dricker.. Jag. Lovar, (gäller nästan alla.. och för dem det inte gäller… det är del av mitt jobb att vara en “jobbig jäkel” …)  Nu. Låt oss njuta av maten, den gör gott för både kropp, knopp och hjärtat!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *