När livet kastar citroner på dig – gör saft!

Direktöversättning från engelskan och är ett alldeles fantastiskt bra uttryck, tycker jag. Livet kommer med en jämn ström av både tider av underbart och sen stunder av motsatsen. Sen har vi återigen stunder av underbart. I mellan dessa toppar och dalar, i mellanlandet är det alltsomvanligt ganska mycket detsamma, inte så skoj, inte så spännande utan bara vanlig vardag. Njut av topparna, bit ihop under dipparna och andas och slappna av, fortsätt jobba på, träna på och lev under perioderna därimellan.  Det är allt detta som är livet, både fantastiskt och fruktansvärt motigt och allt därimellan. Och det är väl ändå det som gör det så alldeles väldigt underbart med topparna, att de är så välkomna och energigivande, både efter en tid av alldaglighet och såklart efter en motig period.
En motig period kan vara en vara en skada. Tro mig, jag har min beskärda del av skador genom mitt tränings och idrottsaktiva liv. För att vara ärlig, så är min ortopediska journal, på riktigt, patetisk. Jag har brutit nästan allt som finns att bryta. Men jag har också “typ alltid slagit rehab och läkningsrekort”. Anledningen till att jag så snabbt tagit mig tillbaka efter skador är med stor sannolikhet på grund av att jag alltid alltid har gjort allt jag kan göra. Jag har hållit mig så aktiv som jag bara kunnat, kanske utmanat mina gränser lite onödigt bland, men alltid adresserat det friska i min kropp och allt det den kan istället för att lägga energi på det den för stunden inte kan.  Det är alltsomoftast så mycket vi kan göra trots att vi är, t ex skadade. Det är lätt att fastna i det där som är problemet, eller så tittar vi på allt det som är möjligt att göra istället.

Just nu. Håller jag på att förhandla med min kropp då jag de senaste 10 dagarna gästas av en slemsäcksinflammation i min armbåge. Det är intressant att inse hur mycket vi använder våra armbågar både i den vanliga vardagen men såklart absolut mängder i träningssituationer. Doktorn sa vila. Jag tänker alternativ vila. Jag har i 10 dagar valt bort all styrketräning som involverar grepp och drag. Det är för att uttrycka det milt. Supersvårt! Men det går! Jag har verkligen fått tänka till, för vi använder greppet massor och vi är otroligt beroende av våra händer och armar! Tacksam för att jag har två, vanligtvis fungerande armar med tillhörande friska händer. Ser verkligen fram mot att ha läkt den rackarns slemsäcken och kunna återgå till mitt vanliga träningsflow! Men undertiden. Väljer jag att träna på och göra allt jag kan och sätta ihop passande träningspass. Benen fungerar, lungorna fungerar och ah .. armarna också, bara lite annorlunda! Till mixen av “saker jag kan göra” gör jag också massa annat som jag hoppas skall boosta läkningen .. såväl akupunktur, som laser, lite kyla, vitkålsomslag och spikmattan -såklart (tyvärr också voltaren). Jag väljer både alternativa och traditionella alternativ, samtidigt, håller i hatten och kör på. Väljer bort det som belastar greppmuskulatur (lättare sagt än gjort) och gör inget som gör “ont-ont”. Vet ni. Jag kan ha massor av skoj ändå! Jag väljer att tänka på det friska och allt jag kan, istället för att lägga energi på att oroa mig över det jag inte kan göra. Det är ganska enkelt i teorin att se vad som är värt energin. Att oroa sig och fokusera på det som inte går att göra att kunna leda annat än energiläckage. Det jag inte kan göra finns kvar, energin går förlorad. Vi har hela tiden möjligheten att välja, att älta problemet eller titta på möjliga lösningar. Vi har alla dessa två valmöjligheter. Jag väljer instinktivt lösningstänket och det är jag otroligt tacksam för! Jag har såklart som alla andra “uppförsbackesdagar”, de där dagarna när det är motigt. VI kan välja att titta uppåt i en uppförsbacke och tänka, oj vad brant det är och oj vad lågt det är till toppen. Eller. Så vänder vi näsan neråt och tänker.. titta vad mycket jag klättrat redan! Jag. Älskar backar! När jag är ute och springer och det kommer en backe, så bara kör jag på. Jag ser till att hålla samma jämna frekvens och bara “tuggar på uppför”, jag vet att vid krönet väntar mest troligt en platå eller en nerförsbacke och att det innebär en vila, återhämtning och njutartid.
Så är du ”känns det som att du är uppförsbacke”?! Grattis .. vänder du näsan neråt.. är det ju nedförsbacke! Eller .. så .. lär du dig att älska uppförsbackar som ditt bästa ställe att bli starkare i huvud, hjärta ben och lungor. Och tänk. Vilken grym utsikt det är där uppe på toppen. När du är där.. Stanna upp och NJUT en stund.. Det är DU VÄRD!

Tänker jag. Och laddar för löpning inklusive uppförs, nedförs och planmark.. lite som livet är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *