En komplimang rätt in i hjärtat…

Jag hade besök hemma av en fantastiskt inspirerande kvinna och vän för några dagar sedan och hon utbrister efter att ha tittat runt lite här hemma:

Men vad fantastiskt att du reder allt detta själv! Bara att rodda ett hus själv med allt vad det innebär, men också att vara en sån aktivitetsmamma, driva ett eget företag, hinna med att träna … att du orkar!

Jag, sa först .. ”åh tack, men det är inte så märkvärdigt, jag bara kör på”..

På kvällen satt jag sedan och jobbade i soffan när Mini<3 somnat och då liksom sjönk hennes ord in och jag blev alldeles varm i hjärtat. På riktigt varm rätt igenom!

Detta blir nog mitt mest privata inlägg någonsin. Bara att skriva de orden är en markering av sänkt gard ..

Jag är stark, det vet jag. Både fysiskt och mentalt. Har alltid varit ”Starka Stina”. Jag har (och får fortfarande) ofta fått höra att ”om någon fixare det så är det du”. Och ja. Jag har livsinställningen att allt är möjligt, att det alltid finns en lösning på alla problem och att det är lika bra att göra det nu, för annars blir det inte gjort. Inställningen att jag kan det orkar. Det är också så, att det kanske inte funnits så många val.   Och det är nog också så att jag i livet -som alla andra- har åkt på törnar som gjort att jag valt att leva min image. Stark, Driftig, Fylld av energi, Positiv, Orkar Allt, Finns till för andra, Hjälpsam, Glad, Problemlösare och i största allmänhet ganska Osårbar.

Jag har överlevt galna bilolyckor utan ”typ minsta skråma”, jag har oavsett om jag varit i förhållande eller själv roddat hemmet med allt vad det innebär.  Känt att oavsett hur mycket jag gör så är det inte tillräckligt. Känt att, oavsett hur dåligt jag mår, så finns det -såklart- alltid de som har det värre. Jag har haft ”vänner, partners och kompanjoner” som låtit mig dra tunga ansvarslast,  ljugit för mig, stulit från mig, utnyttjat mig och min vilja att stötta, hjälpa, finnas till och där min outtröttliga arbetsförmåga och empati tagits för given. Jag har också haft dåligt samvete för att det gått bra för mig med saker jag tar mig för, för att andra tolkat det som att det ”kommer gratis till mig”. Sådant sätter såklart sina spår.

Jag har lärt mig att skydda min privata person för att slippa bli sårad. Hårdnat på ytan. Garden upp -liksom! Jag har lärt mig att snabbt se signalerna, så att jag inte ska gå i fällan -igen. Lärt mig, lite för bra, att ta bort mig från de situationer som jag blivit sårad i tidigare. Jag är ju SuperStarkaStina som bara kör på. Som löser allt. Jag orkar och jag ger mig aldrig.. hur trött jag än är så. Ser jag till att livet funkar!

Innanför skalet av kraft och ”superwomanpowers” så är jag en mjukis, som också -såklart- blir helt lycklig av lite beröm och stöttning. Den komplimangen förra veckan gick rätt igenom murarna och in i trygga rummet! Som tjej/kvinna, mamma, företagare och vän fick jag en sådan där enormt glad känsla. En känsla av att det jag gör är bra nog! Det fick mig verkligen att lämna rationella Stina och tänka med hjärtat och magen. Det är inte lika tryggt att vara där, under garden. Men Väldigt väldigt skönt!

Mitt hem är min trygga borg. Det är bara människor jag känner jag verkligen tycker om som kommer innanför mina väggar. Inte för att jag inte älskar besök. Jag ÄLSKAR besök, gärna många människor samtidigt så det blir sådär underbart kaoskärleksfulltrörigt, med nära och kära som jag får skämma bort! Men borgen har lite höga murar ibland..

Så. Jag har bestämt mig för att vara lite mindre stark, rationell och saklig och våga släppa ner garden lite.  Våga vara sårbar! Det ni. Är ganska galet stort för att vara ”SuperStina”.. kanske tom be om hjälp ibland och låta mig få hjälp.. konstiga prylar i min värld av att reda ut min tillvaro själv.

Tänk vad en liten komplimang kan sätta igång. Tänker jag. Och så tänker jag. Vilken tur att hon sa de där orden till mig, som tog sig igenom styrkeskyddsmuren. Jag tänker också. Tänk inte bara din komplimang. Säg den! Dina tankar sagda kan förändra dagen/veckan/livet för personen du delar med dig till.

Massa Kärlek

Mjukis Stina

5 reaktioner till “En komplimang rätt in i hjärtat…

  1. Fint och utlämnande skrivet!
    Det känns bekant! Önskar att vi alla kunde säga de positiva saker vi ofta bara tänker och bli bättre på att uppmuntra varandra. Bara ett leende kan göra någons dag! ? En kram till dig supermjukisstarka Stina. Du är något alldeles extra ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *