Rollkonflikten mellan PTStina och PrivatStina.. eller om att (inte) räcka till..

Mina tankar har farit ”hej vilt ett tag”. Detta är det mest privata jag någonsin skrivit. Känner att jag behöver det. Skriva av mig lite. Skriver detta inlägg från vardagsrumssoffan i fritidshuset i Järvsö, min absoluta favoritplats. Hemmahemma.

Jag har så mycket i mitt liv att vara tacksam för. Så mycket! En sambo och en dotter jag älskar över allt annat. En härlig hund, två knäppa katter och ett hem jag stormtrivs i och ett hemmahem jag längtar till när jag är i det andra. Min familj och lurvar, hemmets lugna vrå, att vara i naturen och såklart träningen är där jag fyller på energi. Hemma är min trygga borg där jag är jag fullt ut.  Jag är lyckligt lottad och så himla mycket tacksam över att ha det så bra! ”PrivatStina”.

Jag har lyxen att ha ett intresse och ett jobb som är detsamma. Jag jobbar med träning och hälsa, framförallt som personlig tränare (men även som instruktör, hälsocoach och massör). Det är lyxigt att kunna bidra till att hjälpa människor att må bättre som jobb! ”PTStina”.

Men. För det finns ett men här. Jag har den senaste tiden känt att jag inte riktigt räcker till. Hur många pass jag än har, är det många som vill att jag ska ha fler klasser på kvällstid. Utöver den tid som är pass eller pt-tid, ber man om mer tips och råd, man sms:ar mig på alla möjliga -och omöjliga tider, man kommer och vill prata sin egen träning, mat och krämpor med mig när jag tränar, äter på restaurang eller handlar mat i mataffären”..  Såklart är det fint att man vill ha mer av mig, men.

Det är ett dilemma att känna sig otillräcklig. Jag vill ju hjälpa. Mitt jobb är mitt fritidsintresse och att värna människors hälsa och välmående en självklarhet. Men. Det blir en gränslöshet i det också. Jag vet, jag kan säga ”nej det är inte mer tid nu” eller ”det där är personliga frågor och jag har precis haft ett gruppträningspass”, jag vet det är bara att inte svara på sms, men jag vill inte vara otrevlig och i mataffären, på restaurang eller när jag tränar kan jag säga ”jag jobbar inte nu”..

Det är ’”När”PrivatStina” försöker avgränsa sig mot ”PTStina” det blir obalans, en inre rollkonflikt. När det inte riktigt räcker att säga ”jag hjälper dig gärna med det där, boka tid så via mail, mess eller messenger…” och få till svar ”jamen det är bara några tips på övningar/några frågor eller tom på svaret jag orkar inte ha fler pass kvällstid, mitt privatliv fixar inte fler kvällstider borta från familjen”  och få svaret ”jamen du kan väl…”. Då känns det övermäktigt och gränslöst. Mina svar har funkat, sämre än sådär om jag ska vara helt ärligt och det har blivit lite av ett problem för mig. Det känns som att min privata person behöver kriga mot min yrkesperson. Jobbigt krig, jag innebor båda och gillar faktiskt båda. Dessa svar har varit försök att förklara både att jag faktiskt jobbar och försörjer mig på andras ”fritidsintresse” och att min tid måste delas i ”PTStina” (som också är ”FysStina”, ”YogaStina” , ”MassageStina”och ”KostStina”) och ”PrivatStina”. För man tänker att ”YrkesrollsStina” är den personen alltid. Man tänker att mina frågor och funderingar vill man ta på fritiden, för det är då man tränar. På sin privata tid. Bara det att det är min arbetstid. Jag älskar mitt jobb, det är min passion! Därför blir detta så kluvet.

Jag erkänner. Har svårt att säga nej när man ber om hjälp, samtidigt som jag verkligen behöver försöka avgränsa mig. Detta känns som mitt stora dilemma just för tillfället och har gjort att jag med näbbar och klor skyddar den Privata Stina. Och då blir tiden hemma med familjen extra extra viktig. Och hemmahemma i Järvsö också! Men det som är knäppt här är att den superextroverta på gränsen till översociala PrivatStina mer och mer vill ha lugn och ro hemma, träna hemma i studion hemma istället för att träna där jag blir igenkänd, gå i skogen eller ner till havet, och åka båt på Ljusnan. Det känns tydligt. Familjen och naturen blir oändligt mycket viktigare. PrivatStina krigar för att få större plats.

Det är rätt intressant  för. Förr i tiden när jag jobbade som läkemedelskonsulent på AZ fick jag frågan av en av mina fina chefer.. ”tycker du inte att du är för privat och känner du inte att du delar med dig för mycket av dig själv”? Jag tyckte det var självklart då att det inte var så. Tyckte att det var så tydligt att jag aldrig delade med mig av PrivatStina, bara PersonligaStina. Jobbet var att vara en bra representant för min arbetsgivare, att skapa goda relationer, förmedla mitt läkemedels plats i terapin, att driva terapin framåt i dialog med vården. Tror att man också uppfattade mig som så. TROR att det var enklare att hålla isär då, när yrkesrollen var en annan än mitt fritidsintresse. Eller ännu mer när de andras fritidsintresse inte var min yrkesroll. Nu är det annorlunda.

Förstå mig rätt här. Jag älskar mitt jobb som jobb och ha att hjälpa människor att må bättre  som jobb. Lyxigt! Jag vill alltid alltid jobba med det fokuset, för det är som mitt sanna jag. Jag vill hjälpa så många som möjligt att ta stegen till sundare och mer hälsosamma livsstilar och jag vill jaga på andra att röra på sig, bli starkare och mer harmoniska. Alltså. UNDERBART jobb!

Övar på att vara ledig. Övar på att inte svara på meddelanden i mobilen när jag är ledig. Övar på att inte fastna före eller efter mina pass med tränings och kostfrågor -som faktiskt är frågor kvalificerade för att boka privatträningstid.  Älskar att vara i miljöer där jag är osignifikant. Där man skiter fullständigt i vad jag äter, där man skiter fullständigt i att jag ser vad man äter och dricker och inte ber om ursäkt för att man inte tränat på ett tag (tro mig, jag får det hela tiden.. i mataffären, på restauranger, på dotterns träning och äh.. ni fattar lite varstans..).

Det är befriande underbart att bara vara PrivatStina. Hon som älskar att träna, hon som äter rätt nyttigt, nästan inte dricker alkohol, absolut inte röker (allergisk), som sköter sin sömn och på det stora hela är överenergisk men som också kan vara den slappaste av slappa. Behöver min sömn, för det är lika viktigt att få sin vila som det är att äta bra och träna bra. Jag tror att jag lever som jag lär. Jag är fasen hälsosam och trivs alldeles utmärkt med det! Träning är både min energiboostare och energineutraliserare eftersom jag har en kärnkraftsverksnivå av energi jag -och min omgivning- mår bra av att jag omsätter i rörelse.  Äter massa mycket mat, bra och god mat! Älskar att bara vara. Gillar att pyssla, baka, laga mat, att strosa i skogen. Promenader är i min bok inte träning, promenader är rekreation och återhämtning MEN för det kommer ett men. För andra är promenader träning och det är helt ok!! Vi är olika!

Så.. vad vill jag med detta långa egoinlägg som borderlajnar till personlighetsklyvning. Jag skriver av mig om att stå upp för sin privata person. Om att låta de olika roller man har får vara viktiga, men också att privatpersonen är viktigare än den andra. Ingen yrkesroll i världen får ta över min privata person. Då finns jag inte mer och kan heller inte hjälpa andra att må bra. Så. Om jag kan verka ”snål” med min fritid ibland .. så är det av den enkla anledningen att jag jonglerar mina roller och behöver skilja på jobbStina och privatStina.. lätt att röra ihop dessa två för omgivningen för de går in i varandra. Passionerat in i varandra. Jag bryr mig och gör alltid mitt bästa för att vara en bra ”PTStina” men jag behöver också värna om privatpersonen. Det är när alla roller får plats, när man kan få vara både sin yrkesroll -på jobbet- och sin privatroll -på fritiden- som man kan räcka till. Den berömda balansen i livet.

Den behöver alla!

Jag har massor att lära ännu men övar på. Balanserar och övar på att se till att räcka till genom att både på att säga ja och nej. Trixigt men också lyxigt! Jag älskar alla delar av livet. Ska bara vara lagom mycket av delarna. Välbalanserat, stabilt och lagom spännande, det känns väl som bra?! Jag. Snålar vidare med min privattid, för den är min. Min tid och den är det mitt ansvar att vårda.

<3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *